Mycket har hänt.....

Vet inte riktigt var jag ska börja.....men jag gör ett försök ;)

Fredagen den 2 sept var som en vanlig dag ända till jag fick se en mörk volvo svänga upp på gården.
Va? Kommer Hannah nu, vet jag att jag tänkte, men det visade sig vara våran goda vän Frank från Lima.
Jag gick ut och mötte honom och såg på en gång att något var mycket fel, han grät förtvivlat och kramade mig hårt. -Har något hänt din far, frågade jag men han skakade på huvudet och sa "Inte bara det" Jag kände hur det drog ihop sig i bröstet  av rädsla, hans far är svårt sjuk i KOL och jag trodde att han blivit sämre eller till o med värre än så.
När Frank började prata var det första han sa "Allt är borta" jag förstod ingenting först men fick snart veta att  Franks hem brunnit ner till grunden på natten och att han o hans far, som var på besök, höll på att brinna inne.
Far låg kvar, rökskadad, på Mora lasarett men tack o lov vid liv. Frank hade burit och släpat honom och hans syrgasväska en lång sträcka genom huset o upp på ett tak där grannar fick ner dem med hjälp av en traktorskopa.
Frank stannade hos oss över natten och på lördags fm åkte vi till Borlänge för att handla kläder och skor till honom, allt han hade kvar var byxor, t-shirt och kalsongerna han hade på sig när det började brinna. Vi gick hela dagen på Kupolen och jag hade ont i mitt högra ben som varit svullet o fult redan innan....På hemvägen åkte vi till sjukhuset och hälsade på far, han mådde efter omständigheterna ganska bra men var mycket ledsen.
När vi kom tillbaka hem till oss pratade vi mycket om vad som hänt och till slut gick vi till sängs. Det var många tankar som for runt i huvudet den natten...
På söndagen åkte Frank tillbaka till Lima där han fick bo hos en av alla underbara människor som verkligen visat sig vara goda vänner o grannar.

Följande dagar mådde jag inte bra, var andfådd och mådde illa, hade funderingar på att söka läkare men trodde att det skulle bli bättre. benet såg ut som en stock och på onsdag morgon var det dags, ringde Rättvik VC och fick komma dit. Vi kom nästan ända fram, hade 1 mil kvar då bilen lade av...slut på bensin!!!!
Jag hade nästan panik pga att jag inte kunde andas ordentligt och ringde UB som kom som ett skott och hämtade upp mig. När läkaren på VC fick se mig beställde han en ambulans som tog mig till Falun, där blev det IVA och andningshjälp. Det konstaterades att jag höll på att drunkna på torra land, det stod vätska i lungsäckarna och det var bara tur att hjärtat hade orkat slå. Jag blev inlagd på hjärtcentrum, en fantastisk avdelning med underbar personal, med syrgas och mängder av vätskedrivande mediciner. Fram på söndagen mådde jag mycket bättre och på måndag em fick jag åka hem. Jag har stränga förhållningsorder om hur jag skall sköta mig i fortsättningen och de tänker jag hålla. Jag ska fortsätta gå ner i vikt, tappade ca 8 kg på 5 dygn, sköta min diabetes och sova ordentligt....Jag har verkligen fått mig en tankeställare och vet att mitt hjärta "bara" funkar med 55% och det blir inte bra men med bra livstil så kan jag ha ett bra liv ändå.

Jag är så tacksam och glad för alla goa vänner och vill särskilt nämna UB som både såg till att jag kom till Rättvik och som hämtade mig i Falun. I nöden prövas vännen......

Nu rullar det på så sakteliga och snart kan jag börja med skogspromenader, ska bli så skönt :) 

Våra små "nötter" Lady & Lufsen mår bara bra och äter o växer, dock inte som "normala" kalvar utan de är fortfarande inte mer än hälften av vad en nyfödd SLB-kalv är när den föds. Amy har tvättat och pysslat med dem, precis som jag trodde att hon skulle göra :)

Ha de bäst
Kram / Lisa